Santiago de Compostela 2011.

Camino Portugues.

Vandringar till Santiago de Compostela har blivit en folkrörelse. Det är bara att inse fakta.

Det går inte längre att ge sig ner till begynnelsepunkten och tro att man skall kunna få

övernattningar spontant på slutet av dagen.

Vi beställde ett paket genom en resebyrå och erbjöds hotell med frukost. Kvaliten på denna

visade sig vara ytterst varierande. Vi hade även bagagetransport och bar endast dagpackning.

Vi bodde första natten på Hotel Internacional, som visade sig ha god engelsk frukost. Ett trevligt hotell.

Bilderna under visar skillnaden mellan bästa och sämsta frukost.

Vi började vandringen i Porto, ca 250 km från slutmålet i Santiago, och vandrade 220 km.

I katedralen i Porto hämtade vi våra pilgrimspass, som skulle stämplas undervägs till Santiago.

Vandringen började med en resa med Metron till stranden där vi skulle gå den alternativa rutten

till Vila do Conde. Ansträngande vandring i sanden, vi gick endast 10 km den dagen.

I Vila do Conde bodde vi på hotell Estalagem do Brazao, och fick resans bästa frukost.

Dagen efter började vi vandringen till den ordinarie caminon via en gravhög från bronsåldern.

Caminon följer en av Europas vandringsleder som även går till Fatima, därför dubbelmärkning.

Dagens etapp gick till Barcelos via Pedra Furada, där vi mötte turens mest entusiastiska caminoutvecklare.

De höll på att lägga om rutten genom byns gamla del, och vi var fyra pilgrimer som invigde den.

Där åt vi också lunch, pilgrimsmeny på Antonio Martins Ferreiras berömda gourmetrestaurang.

Missa inte det, gott och billigt för pilgrimer.

Det hotellet vi skulle övernattat på i Barcelos var fullt, så vi var inbokade två nätter i Vila do Conde,

dit vi kördes från Barcelos. Spelade ingen roll, hotellet där var trevligt. Men det som var lite dumt,

var planeringen av vår återresa till Barcelos: Vi skulle följa med bagagetransporten och börja gå 33 km

klockan 9.30. Då skulle vi inte hinna till Ponte de Lima innan mörkret. Alltså följde vi med 10 km till.

Vi gick längsmed vingårdar och vissa gånger i vintunnlar, något vi kom att uppleva flera gånger.

I Ponte de Lima bodde vi på Hotel Imperio do Minho. Frukosten var acceptabel, men nu var det slut med ägg.

Dagen efter gick vi vidare till Rubias och passerade vandringens högsta punkt, Alto da Portela Grande.

Vi följde romarväg 19, samma som St. Jakob själv hade gått, och i Portugal var underlaget stort sätt som i

romartiden. Vi måste ta med eget vatten, då vattenposterna inte var garanterade. 

I Rubias blev det en viss förbistring med hänsyn till övernattning, då det växt upp fler alberguer. Men till slut

hittade vi det rätta, Repouso do Peregrino. Där hade vi halvpension, vilket innebar frakt med lastbil till det

lokala pilgrimshaket för att äta middag. Mycket gemytligt, våra vänner pilgrimer från flera håll strålade samman.

Frukosten var minst sagt original, bland annat valnötter som skulle knäckas med en slägga på en brödfjöl.

Trevliga vandrarvänliga vägar. Denna blomman fanns i alla trädgårdar.

I Portugal gick pilgrimsvägen under motorvägen. Vi köpte allt dricksvatten.

Underlaget vi gick på varierade från rena bergsstigar till levador och romarvägar.

Från Rubias gick vi sista dagen genom Portugal och korsade gränsen till Spanien. Det gjorde vi på en bro

mellan Valenca i Portugal och Tui i Spanien. Och nu blev det annan vandring. De mysiga, intakta

romarvägarna var slut. Det blev mycket asfalt, huvudvägar och även motorvägar. Även romarväg 19 var

för det mesta asfalterad. Varningsskyltarna började dyka upp, men bilisterna var hjälpsamma.

I Tui bodde vi på Hotel Colon Tui med fantastisk utsikt. På spanska sidan gränsen började frukosten bli

minst sagt spartansk. Första morgonen skulle vi följa med bagagetransporten till Porrino, och det var

begripligt, då sträckan mellan Tui och Redondela var dåligt märkt, och dessutom gick den delvis på

motorväg och huvudväg. Vi bodde på Hotel Antolin utanför Redondela, på stranden vid fjorden.

Där badade vi i havet. Mysigt hotell med halvpension. Vi fick god middag i rimlig tid på kvällen, och

därtill en bra frukost, den ende acceptabla i Spanien. Vi såg solen gå ner över bron vid Vigo.

På väg till Pontevedra började avståndsmarkeringarna dyka upp. Vi såg även fler av det jag vill kalla

totempelare. Vi kom ut på landet igen och fick lite grusvägar och farliga järnvägsövergångar.

Fyra röda bord med stolar och en enkel skylt ledde oss till lokalproducerat mat och hembakt bröd.

I Pontevedra bodde vi på Hotel Ria Baixas och där fanns internett. Frukosten var lika usel som vanligt

i Spanien, men de hade åtminstone färskpressat apelsinjuice. Denna dagen gick vi till Caldas de Reis

och bodde på Hotel O Cruceiro som hade den uslaste frukosten på resan - endast en naken croissant

och en kopp kaffe. Står det B&B i resebyråns program, väntar man sig bättre.

Polisen stämplar pilgrimspass och för statistik över vandrare.

Sista övernattning innan Santiago var i byn Padron, i Hotel Rosalio vid järnvägsstationen, där vi bodde i

en av hotellets två suiter och satt på balkongen med en flaska vin och tittade på alla tåg som stannade,

kryssade och släppte av och på passagerare, under tiden solen gick ner bak berget mittemot.

Äntligen syns Santiago långt borta. Vi gick den gamla vägen genom skogen, där Jakob själv gått.

Och så det stora ögonblick, då vi åter kunde placera kängorna på snäckan på Praza Obradoiro.

Apropos känger, jag testade att gå i lätta vandringskor som ser ut som balettskor, men har vibramsulor.

För säkerhets skull hade jag med andra skor, men behövde dem aldrig. Mina fysioterapeutiska övningar

har gjort nytta. Jag saknade aldrig ankelstöd, och gick trots allt 220 km under 10 dagar.

Efter manifestationen på Praza Obradoiro, gick vi vidare till pilgrimskontoret och köade en timme för

pilgrimsbeviset. Så besökte vi katedralen och hälsade på St. Jakob både uppe i kyrkan och nere i kryptan.

Till slut letade vi upp vårt hotell Fonte San Roque, och firade framkomsten på en mysig galicisk restaurang.

Avresedagen tillbringade vi förmiddagen i katedralen innan vi gick till busstationen och flygbussen.